LEEJM

OBS! flummigt inlägg direkt kopierat från Louise hjärna.

I helgen var jag, Ellen, Mallan, Emma ovh Johanna på nyårsläger på Strandhem och träffa en massa trevliga människor (över hundra pers). Dock finns det en nackdel att vara så många, särskilt när en stor del av dem är snygga killar. (a) Man känner sig lätt en i mängden och spelar hela tiden ett socialt spel. Och när jag tänker efter så kan jag inte komma på ett enda läger (förutom när jag var liten) då jag haft svårt att koncentrera mig på Gud på grund av nån kille. Det borde finnas läger för bara tjejer... Nä, verkligen inte! det är ju killarna som gör det roligt! men om man verkligen vill fördjupa sin relation med Gud borde man nog ha det... Värsta klostret för nunnor. det kanske man skulle bli? Nunna!? Fy vad jag flummar. -.-

Jag kom på mig själv med att sitta och tänka på vilka knäppisar vi var allihopa som stod upp ocfh sjöng till... vaddå?! Det händer ju endån INGENTING! Hur mycket jag än ber och sjunger så kommer inga blixtar från himmeln eller en strak röst som säger mitt namn. Men då tänker jag alltid: Jag är faktiskt säker på att jorden inte kan ha kommit till av sig själv, bara sådär. och det finns miljontals vittnen som faktiskt har upplevt till exempel under, helanden och Guds röst tala. Det är väl bara mig det är fel på. nä, men hallå, tron ska inte bygga på upplevelser och känslor!

Ungefär så kände jag på lägret men konstigt nog så har det vänt sen jag kom hem. plötsligt känner jag ny lust med att ta tag i bebelläsningen och livet känns gött! Dock känner jag fortfarande en viss frustration över vad det blir av med mitt liv, det händer för lite helt enkelt!