Lite så, rakt på sak.
2011-01-25 - 16:59:41
Av någon konstig anledning så verkar det som om min aktivitet på denna blogg minskar när terminen tar vid. Dåligt dåligt.
Men ni fattar nu va, att poängen med denna blogg är att ni ska FATTA att det finns en personlig Gud som älskar just dig och som verkligen vill lära känna dig, ta hand om dig, lyfta på dina bördor, skratta med dig, gråta med dig och hålla dig i handen? Bara så att ni har fattat det liksom. Ville bara säga det. Vi som håller i denna bloggen (jag tror jag kan tala för alla oss: Emma, Louise, Johanna och Ellenor (även om vissa är mindre aktiva)) lever verkligen för Gud. Vi vill att han ska vara vårt allt, för då vet vi att vi mår som bäst. Att vi lägger våra liv på detta - är inte det ett vittnesbörd för att Gud finns? För vi är inte dumma i huvudet.
God wants to talk to you
2011-01-18 - 13:34:03
Positive thinking
2011-01-14 - 10:23:06
Who am I?
2011-01-05 - 13:50:00
Casting Crowns – Who Am I
Who am I?
That the Lord of all the earth,
Would care to know my name,
Would care to feel my hurt.
Who am I?
That the bright and morning star,
Would choose to light the way,
For my ever wandering heart.
Not because of who I am,
But because of what you've done.
Not because of what I've done,
But because of who you are.
I am a flower quickly fading,
Here today and gone tomorrow,
A wave tossed in the ocean,
A vapor in the wind.
Still you hear me when I'm calling,
Lord, you catch me when I'm falling,
And you've told me who I am.
I am yours.
I am yours.
Who am I?
That the eyes that see my sin
Would look on me with love
And watch me rise again.
Who am I?
That the voice that calmed the sea,
Would call out through the rain,
And calm the storm in me.
Who am I?
That the Lord of all the earth,
Would care to know my name,
Would care to feel my hurt.
Who am I?
That the bright and morning star,
Would choose to light the way,
For my ever wandering heart.
Not because of who I am,
But because of what you've done.
Not because of what I've done,
But because of who you are.
I am a flower quickly fading,
Here today and gone tomorrow,
A wave tossed in the ocean,
A vapor in the wind.
Still you hear me when I'm calling,
Lord, you catch me when I'm falling,
And you've told me who I am.
I am yours.
I am yours.
Who am I?
That the eyes that see my sin
Would look on me with love
And watch me rise again.
Who am I?
That the voice that calmed the sea,
Would call out through the rain,
And calm the storm in me.
I'm just sayin..
2011-01-04 - 00:54:54
"Den som ser universums perfektion och ändå förnekar Guds existens är en dåre"
Albert Einstein
Bygger tron på känslorna?
2011-01-04 - 00:23:40
Tron är en övertygelse om det man hoppas, en visshet om det man inte ser. Hebr 11:1
Jag har precis kommit hem från ett läger. Som så många gånger innan känner man sig mer peppad och sugen på att läsa bibeln och be. Man har fått en smak av det goda Gud kan ge och man vill ha mer. Så känner i alla fall jag. Jag ser varje läger som en nystart fast det egentligen inte borde vara så. Ett kristet läger med gemenskap och undervisning är otroligt viktigt men tron borde inte bygga på den härliga känslan man har efter ännu ett läger.
Jag har precis kommit hem från ett läger. Som så många gånger innan känner man sig mer peppad och sugen på att läsa bibeln och be. Man har fått en smak av det goda Gud kan ge och man vill ha mer. Så känner i alla fall jag. Jag ser varje läger som en nystart fast det egentligen inte borde vara så. Ett kristet läger med gemenskap och undervisning är otroligt viktigt men tron borde inte bygga på den härliga känslan man har efter ännu ett läger.
Ofta har jag känt att Gud är mig som närmast när jag själv känner att han är det. Tex när jag lyfter mina händer för att lovsjunga Honom, eller när mitt hjärta fylls med glädje för vad Han gjort mot mig eller när jag äntligen tar mig tiden att berätta hur jag har det. Är Han inte lika nära mig en höstdag då jag tror jag ska gå under och skriker ut till Honom: VAR ÄR DU GUD? Guds trofasthet till mig och hans kärlek minskar och ökar inte i samma takt som mina känslor. Hans kärlek och trofasthet är densamma dag ut och dag in oavsett hur jag känner för tillfället. Det är bara jag, den patetiska lilla tvivlande människa som desperat försöker klänga mig fast vid hans arm. Vad är det jag inte fattar när Han säger att det är Han som håller i mig och inte jag i Honom?
Länge har jag trott att min tro bara är levande om Gud känns närvarande i mina sinnen. Efter 8 år som hans lärljunge börjar det sakta gå upp för mig att jag är en fallen människa med sinnen som sviker mig. Han är lika nära mig som alltid, det är bara jag och min omgivning som tvingar Honom bort. Ens tro ska inte baseras på ens känslor. Min tro är en övertygelse om det jag hoppas och jag vet att Han finns även om jag inte fysiskt kan se Honom med mina ögon.
Han sade: "Varför är ni rädda? Så lite tro ni har!" Sedan reste han sig och talade strängt till vindarna och sjön, och det blev alldeles lugnt. Matt 8:26
Länge har jag trott att min tro bara är levande om Gud känns närvarande i mina sinnen. Efter 8 år som hans lärljunge börjar det sakta gå upp för mig att jag är en fallen människa med sinnen som sviker mig. Han är lika nära mig som alltid, det är bara jag och min omgivning som tvingar Honom bort. Ens tro ska inte baseras på ens känslor. Min tro är en övertygelse om det jag hoppas och jag vet att Han finns även om jag inte fysiskt kan se Honom med mina ögon.
Han sade: "Varför är ni rädda? Så lite tro ni har!" Sedan reste han sig och talade strängt till vindarna och sjön, och det blev alldeles lugnt. Matt 8:26
Nyårsläger och tvivel
2011-01-03 - 11:46:08
OBS! flummigt inlägg direkt kopierat från Louise hjärna.
I helgen var jag, Ellen, Mallan, Emma ovh Johanna på nyårsläger på Strandhem och träffa en massa trevliga människor (över hundra pers). Dock finns det en nackdel att vara så många, särskilt när en stor del av dem är snygga killar. (a) Man känner sig lätt en i mängden och spelar hela tiden ett socialt spel. Och när jag tänker efter så kan jag inte komma på ett enda läger (förutom när jag var liten) då jag haft svårt att koncentrera mig på Gud på grund av nån kille. Det borde finnas läger för bara tjejer... Nä, verkligen inte! det är ju killarna som gör det roligt! men om man verkligen vill fördjupa sin relation med Gud borde man nog ha det... Värsta klostret för nunnor. det kanske man skulle bli? Nunna!? Fy vad jag flummar. -.-
Jag kom på mig själv med att sitta och tänka på vilka knäppisar vi var allihopa som stod upp ocfh sjöng till... vaddå?! Det händer ju endån INGENTING! Hur mycket jag än ber och sjunger så kommer inga blixtar från himmeln eller en strak röst som säger mitt namn. Men då tänker jag alltid: Jag är faktiskt säker på att jorden inte kan ha kommit till av sig själv, bara sådär. och det finns miljontals vittnen som faktiskt har upplevt till exempel under, helanden och Guds röst tala. Det är väl bara mig det är fel på. nä, men hallå, tron ska inte bygga på upplevelser och känslor!
Ungefär så kände jag på lägret men konstigt nog så har det vänt sen jag kom hem. plötsligt känner jag ny lust med att ta tag i bebelläsningen och livet känns gött! Dock känner jag fortfarande en viss frustration över vad det blir av med mitt liv, det händer för lite helt enkelt!
I helgen var jag, Ellen, Mallan, Emma ovh Johanna på nyårsläger på Strandhem och träffa en massa trevliga människor (över hundra pers). Dock finns det en nackdel att vara så många, särskilt när en stor del av dem är snygga killar. (a) Man känner sig lätt en i mängden och spelar hela tiden ett socialt spel. Och när jag tänker efter så kan jag inte komma på ett enda läger (förutom när jag var liten) då jag haft svårt att koncentrera mig på Gud på grund av nån kille. Det borde finnas läger för bara tjejer... Nä, verkligen inte! det är ju killarna som gör det roligt! men om man verkligen vill fördjupa sin relation med Gud borde man nog ha det... Värsta klostret för nunnor. det kanske man skulle bli? Nunna!? Fy vad jag flummar. -.-
Jag kom på mig själv med att sitta och tänka på vilka knäppisar vi var allihopa som stod upp ocfh sjöng till... vaddå?! Det händer ju endån INGENTING! Hur mycket jag än ber och sjunger så kommer inga blixtar från himmeln eller en strak röst som säger mitt namn. Men då tänker jag alltid: Jag är faktiskt säker på att jorden inte kan ha kommit till av sig själv, bara sådär. och det finns miljontals vittnen som faktiskt har upplevt till exempel under, helanden och Guds röst tala. Det är väl bara mig det är fel på. nä, men hallå, tron ska inte bygga på upplevelser och känslor!
Ungefär så kände jag på lägret men konstigt nog så har det vänt sen jag kom hem. plötsligt känner jag ny lust med att ta tag i bebelläsningen och livet känns gött! Dock känner jag fortfarande en viss frustration över vad det blir av med mitt liv, det händer för lite helt enkelt!
